Hästen är och blir vår spegel. Den speglar den behandling den får. Det bästa sättet att förstöra ett förtroende är genom misstro. Allt som kommer ur rädsla är skadligt och skapar endast kortsiktiga resultat. Det är viktigt att vi fokuserar på det som är bra, istället för att hänga upp oss på det som är fel. Exempel: en häst som vant sig vid att vi människor kommer nära inpå för att göra något, kommer att snällt stå och vänta på att vi ska komma inpå dem. Samtidigt har vi då lärt hästen att det är människan som flyttar sig. Hästen har inte behövt balansera om sin tyngd på de olika benen för att flytta sig för människan. Om vi inte tänker, så gör hästen det åt oss. Vi väljer att umgås med hästen och är därför vårt ansvar att lära oss förstå hästen. Många av oss hästägare anser att det är hästens uppgift att lära sig att förstå och lyda våra önskemål.
Samtidigt ger vi sällan hästen något annat val än att finna sig i vårt umgänge. Många av oss hästägare har också ett behov av att skaffa sig kontroll och är en aning på sin vakt i närheten av hästen.
Ofta brister vårt förtroende för hästen i många avseenden. Vår ängslighet gör att vi försöker kontrollera hästen. Vi försöker förutse, förekomma och på så sätt undvika situationer som vi inte tror oss klara av. Ofta försöker vi kontrollera hästens huvud och dess placering. Vi tar ifrån hästen friheten att röra på huvudet, till exempel genom att hålla grimskaftet kort, tar ett kort tag i grimskaft eller tyglar för att flytta eller backa hästen. Vårt kontrollbehov får hästen att känna sig trängd, samtidig som vår osäkerhet sänder ut signaler till hästen om att det finns anledning för oro. Hästen är ett bytesdjur som hör hemma i öppna stäpplandskap. Dess existens bygger på förmågan att kunna röra sig och att kunna uppfatta en fara. Detta gör att den har behov av utrymme och inte trivs i trånga utrymmen. Hästen har en medfödd klaustrofobi.
Hästens behov av frihet i kombination med våra mänskliga behov av kontroll är ofta orsaken till de konflikter som uppstår mellan häst och människa. Vi fokuserar på nästkommande moment i planen istället för att rikta all uppmärksamhet till nuet och till individen. Ytterligare en orsak till många missförstånd är människans höga energi nivå när vi närmar oss och är med hästen. Om vi istället presenterar våra avsikter för hästen, på samma sätt som man gör när man möter en vän, så får hästen en chans att uppfatta vad som är på gång och kan välja att samarbeta.
Ofta har vi ett mål och en plan klart för oss när vi umgås med hästen. Man behöver inte, bör inte, få en perfekt utförd övning första dagen. Lärdomen är i dessa fall sällan bestående. För att skapa ett samarbeta baserat på frivillighet måste man fråga istället för att kräva. För att kunna få ett "ja" måste du även acceptera ett "nej". Får man ett nej så får man försöka hitta ett nytt sätt att presentera frågan på.
När vi stegrat våra förväntningar för snabbt och ber hästen om för mycket blir den upprörd och orolig. Att gå för fort fram får hästen att känna sig dålig och är därför en förolämpning mot hästen. Motstånd är alltid både fysiskt och psykiskt. Man blir aldrig av med motståndet om man inte jobbar med båda dessa orsaker. När man jobbar för att få bort ett motstånd är det nödvändigt att stanna vid rätt tidpunkt. Ber man om för mycket så raserar men de framsteg som man just skapat. Det kan vid dessa tillfällen vara nödvändigt ett visa att man vet vad man vill genom att använda mer beslutsamhet / tryck än man vanligtvis behöver. // Marii
90%. Of horsemanship is our mental part.
We must learn to think right and we must rely on the horse, otherwise you can never create a relationship based on trust.The horse is and will be our mirror. It mirrors the treatment it receives. The best way to destroy a trust is by mistrust. Everything that comes out of fear is harmful and creates only short-term results. It is important that we focus on what is good, instead of being fixated on what is wrong.
Example: a horse accustomed to people coming close to doing something, will nicely stand and wait for us to come to them, at the same time, we have learned the horse that it is man who moves. Horse has not needed to rebalance its weight on the different legs to move himself to man.
If we are not going to make the horse it for us.We choose to hang out with the horse and is therefore our responsibility to learn to understand the horse.
Many horse owners believe that it is the horse's task is to learn to understand and obey our requests.
While we rarely horse no choice but to put up with our activity.
Often shortcomings our confidence in the horse in many respects. Our anxiety that we are trying to control the horse. We are trying to anticipate, anticipate and prevent situations that we do not believe us cope. Often, we try to check the horse's head and its location. We steal the horse the freedom to move about on the head, for example, by keeping the grimskaftet card, it takes a short while in grimskaft or rein to move or back off the horse.
Our control requirements, the horse to feel pushed, simultaneous as our uncertainty sends out signals to the horse that there is reason for concern.
The horse is a prey that belong in the open steppe landscapes. Its existence is based on the ability to move and be able
to perceive a danger. This makes the need of space and do not feel comfortable in confined spaces.
The horse has a congenital claustrophobia.
The horse in need of freedom combined with our human needs of control is often the cause of the conflicts that arise between horse and human.
We focus on the next step in the plan instead to draw attention to the present and to the individual.
Another reason for many misunderstandings are the high energy level as we approach and is with the horse. If we instead presents our intentions for the horse, in the same way as it does when it encounters a friend to enjoy the horse a chance to understand what is happening and can choose to cooperate.Often we have a goal and a plan ready for us when we hang out with the horse.
We need not, should not,
be a perfectly executed exercise on the first day. The lesson is, in these cases, seldom lasting.
To create a work based on voluntarism, we ask instead of calling. In order to get a "Yes" you must also accept
a ' no '. Get a no, we try to find a new way to present the issue.
When we speed up our expectations and ask the horse too much it becomes upset and worried. Going too fast,
we make the horse feel bad and is an insult to the horse.
Resistance is always both physically and mentally. We will never be rid of opposition if it does not work with both of these causes. When we are working on eliminating resistance, it is necessary to stop at the right time. Asked if too much to erode, but the progress that we just created. It is on these occasions have a show that you know what you like by using all the more determination/pressure than we usually do. //Marii